Konkurs

Enligt den svenska lagen är betydelsen för ordet att man som företag eller privatperson tas ifrån möjligheten att sköta sin egen ekonomi. En förutsättning för att detta ska hända är att skulderna inte kan betalas och att det inte bara sker en gång utan blir ett återkommande problem. En konkurs innebär alltså att någon som är skuldsatt lämnar ifrån sig alla sina tillgångar för att de ska kunna fylla de hål som skulderna har. En konkurs kan även uppkomma för förmögna personer, då de inte har pengar att betala med utan exempelvis bara äger en fastighet eller värdefulla föremål.

När någon eller något går i konkurs överlåts egendomen istället till en konkursförvaltare. Genom detta övertagande ska inte borgenärerna behöva anmäla till tingsrätten att de har fordringar i den aktuella konkursen, det är i stället konkursförvaltarens uppgift att ha ansvar över och ta reda på.

Konkursen innebär att alla tillgångar ska bli placerade så långt de räcker till borgenärerna. Dessutom ska en del av pengarna gå till konkursarbetet. Ofta händer det att en del skulder inte blir betalda, vilket egentligen bara har en betydelse när det är en personlig konkurs. När en konkurs avslutas för juridiska personer (vilket innebär bolag, föreningar eller dödsbon) anses de ofta som upplösta. En avslutning på konkursen brukar ske när tingsrätten har gjort sina utdelningar eller när det inte finns pengar att dela ut. Under avslutningen ska det även göras en avskrivning av konkursen, vilket sker efter ca tre veckor om inte gjorts någon överklagan.

Slutredovisningen för alla konkurser är publik, vilket gör att alla som är intresserade kan ta del av den. Ska det göras en stämningsansökan eller andra klagomål ska detta göras inom tre månader. Vill man lämna in en konkursansökan som enskild person eller som företag ska man göra detta hos tingsrätten i hemkommunen eller där företaget står skrivet.